Då var man här igen då, finns ingen glädje i det alls. Fy satan vad jag inte vill vara här.. Men men, det är egentligen bara att komma hit och göra det man ska och sen åka hem igen...Och jag märkte direkt när man klev ut i Uppsala och hamnade nere vid stadsbussen att man väldigt lätt hamnar i samma gamla mönster på samma gång. Vad jag menar tror jag de närmaste bara förstår, men jag ska bättra mig!
Vi kanske får lägenheten i Rimbo, jag lider av svår seperationsångest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar